För det fjärde… eller vad betyder vad för vem och varför?

Veckan inleddes med att de scener som vi skulle ha med på redovisningen spikades. Vi hade ett samtal om hur vi skulle gå tillväga, inte särskilt Sokratiskt eller demokratiskt om du frågar mig, och kom fram till att scenen med ”Talkshowen” skulle strykas. Istället för att ha med den scenen bestämdes det att vi skulle utöka de andra scenerna och utveckla ett mellanspel mellan de samma. En lösning som jag tror var nödvändig för att vi skulle komma vidare. Alla roller sattes och de som ursprungligen var med i ”Talkshowscenen” fick andra småroller. Jag hade sedan tidigare förpassats från min roll i barnprogramscenen till att var en av de fula. Helt ok.

Vidare i veckan fixades det med rekvisitan och vi repeterade samt genomförde små ändringar för att tighta till det hela. Has has has… På torsdagen var det dags för generalrepetition och att få ta del av de några av de andra gruppernas redovisningar uppe på Artisten. Genrepet blev inte så mycket repetition som det blev ljussättning och absurda inslag av panikslagna män som hävdade sin rätt till den lokal som vi vid tillfället uppehöll oss i. Vi bestämde istället för att repetera igenom hela föreställningen i ottan dagen efter. Tidigt nästa dag var vi fyra tappra krigare på plats. Resten lös med sin frånvaro. Det visades sig att mannen med panik i än större utsträckning hade tagit för sig och massakrerat schemat. I tillägg visade det sig att telefonkedjan som bildats mer hade karaktären av isolerade ringar. Jag hade inte skrivit upp mitt nummer på listan, får skylla mig själv. Den panikslagna mannens respekt för andra människor och deras tid i kombination med att informationen om ändringar i schemat inte hade nått fram resulterade i att vi istället skulle redovisa efter lunch. Men sådana saker gör bara ”att livet blir lite längre”

Vår redovisning gick utmärkt och vi fick bra respons från publiken. Redovisningarna som jag var en del av och tog del av var i delar riktiga mästerstycken. Upplysande, omvälvande, borgade för eftertanke, inspirerande, och intressanta. De moment som gjorde störst intryck på mig var sovsalen, det är skönt att vila när man gått upp onödigt tidigt, och att ett gäng aktivister tog tillfället i akt och förmedlade sin syn på världen i en av redovisningarna.

Den processen som jag har varit med och genomgått under den här tiden har fört med sig möjligheter att prova på nya saker och ett annorlunda arbetssätt. Det har stundom varit frustrerande men i slutändan har jag lärt mig mycket om mig själv, konstvärlden och om andra människor.

Bara ventilering och koppling kvar... 

Planering...
  

Seger...