För det första... det allra första

Att få möjligheten att vara på HDK känns spännande och jag gillar både byggnaden och atmosfären. Det första momentet med namnleken kändes till en början en aning överarbetat. Efterhand så insåg jag dock att det var ganska roligt att måla av klasskamraterna och att jag faktiskt kom ihåg, och fortfarande kommer ihåg, de flesta namn och ansikten. I vanliga fall har jag glömt både namn och ansikte i samma stund som jag vänder mig om.

När det kommer till det Sokratiska samtalet så väckte det som stod i det häfte som vi fick inte mitt intresse i särskilt stor utsträckning. Däremot fick föreläsningen mig att ändra uppfattning då jag fick klart för mig hur det Sokratiska samtalet kunde användas och vad det innebär att arbeta med det. I teorin anser jag att det Sokratiska samtalet är riktigt bra och tror att det kan borga för utmanande och intressanta diskussioner. I de Sokratiska samtal som vi genomförde när vi övade så anser jag att vi hade svårt att hålla igång ett intressant samtal som gav något större djup eller reflekterande. Anledningen till detta tror jag är att vi är nybörjare, både som samtalsledare och samtalsdeltagare, och att vi inte känner varandra särskilt väl. Jag funderar också kring om det material som vi utgick från kan vara en bidragande orsak till att jag inte upplevde att samtalen nådde upp till de förväntningar som jag hade utifrån teorin. Jag kände inte att materialet engagerade mig i särskilt stor utsträckning. Visst säger alla de bilder som vi har arbetat med hur mycket som helst men detta till trots så saknade jag intressanta motsättningar som jag tror skulle kunna leda till att samtalen blir livligare. Dessa första intryck till trots så tror jag på det Sokratiska samtalet och jag tycker att det ska bli spännande att se hur samtalen blir då vi har övat mer.

Den del i skapandeprocessen som gick ut på att vi med ord och associationer skulle komma fram till vad ett samhälle är för oss tyckte jag var positiv. Det hör, enligt min uppfattning, inte till vanligheterna att fritt tänkande och personligt tyckande får ta plats i den utbildning som jag går. Jag är vanligtvis låst till att utgå från och att ta hänsyn till andras teorier och styrka mina egna påståenden genom dessa teorier. Att inte behöva göra det tror jag kan leda till något helt oväntat och att inte veta vad det jag gör skall mynna ut i känns både spännande och inspirerande.